”Här är testamentet. Skriv bara under det så är det klart.” ”Ett testamente?” Vera rynkade pannan ännu mer.

”Varför nu? Jag ska opereras, och läkaren säger att det finns en chans.” ”Mamma”, avbröt Natalia, fortfarande stirrande på sin telefon, ”du sa ju själv att du inte mådde bra. Så låt oss vara realistiska.”

Ju förr detta är över, desto bättre för alla. Vera tittade långsamt från sin dotter till sin son. Bitterhet och besvikelse grep tag i hennes hjärta.

”Realistiskt? Har du redan avskrivit mig?” sa hon tyst, men hennes röst darrade. Maksym ryckte på axlarna. ”Mamma, du vet hur allt det här fungerar, eller hur?”

“Bara ifall det vore så”, tystnade han, som om han noggrant valde sina ord. “Jag skulle inte vilja att vi skulle behöva vänta i sex månader på att allt ska klarna. Det är bara dokument, inget personligt.”

Vera stirrade på honom en lång stund och försökte bearbeta vad hon just hade hört. Hennes fingrar darrade, men hon försökte behålla lugnet. ”Så du tror inte ens att jag kan göra det här?” frågade hon bittert.

”Du kom inte för att försörja mig, utan för att ordna arvet?” ”Mamma, vad gör du?” fräste Maksym irriterat. ”Bara skriv på, så slipper vi besvära dig mer.” Notarien, som hade varit tyst hela tiden, tog ett steg framåt.

”Förlåt mig, Vera Ivanovna, men om du vill kan vi ordna allt snabbt.” ”Det tar bara några minuter. Du…” Vera kämpade för att resa sig upp på armbågarna, med förebråelser synlig i hennes ögon.

”Du frågade inte ens hur jag mådde, hur det gick med mina förberedelser inför operationen? Kom du bara hit för att dela med dig av något du trodde att jag aldrig skulle få se igen?” Natalia tittade äntligen upp från sin telefon. ”Mamma, det är ingen idé att vara dramatisk. Vi är fortfarande dina barn, det är okej.”

”Mår du bra?” Vera skakade på huvudet, hennes röst darrade av ilska och förbittring. ”Är du okej med att vänta på att jag ska dö så att du kan få tag på mina pengar och tillgångar? Hör du ens vad du säger?” Maxim reste sig från stolen, tydligt irriterad.

“Mamma, räcker med det här dramat. Vi är här i affärer. Skriv bara på, det är allt.”